Jaha, då sprack det väl planerade tidsschemat för idag.

Började ju morgonen som vanligt med kaffe 04.40

Var i ordning d.v.s hästarna ut, katterna matade, hunden matad o rastad i god tid innan avfärd mot Skinnsberg och jobbet som skulle vara 7-14 idag.

Kl. 06.15 ringer min mobil, hjälp vad har nu hänt tänkte jag och när jag sen såg att numret som ringde var från mina älskade pappa Olle .

Svarar blixtsnabbt:

 Han frågar lite stillsamt - Ska du ner nått idag, jag mår inte så bra- är jätte yr.

- Jo, svarar jag. Ska jobba.

- Hm, kan du hjälpa mig ringa läkaren vid kl 8 och kanske skjutsa mig dit.

- Absolut , jag kommer.

(Ja tilläggas kan att far är snart 82 år och bor själv i villan ännu.)

Kastar mig i bilen, in på jobbet o förklarar att jag kommer senare.

Åker till far och fixar med telefonsamtal och han får en tid.

Skiter i att åka tillbaka till jobbet under tiden , vill vara hos honom o vänta. Får tag på chefen och meddelar att jag kommer nog nån gång senare under dagen.

Efter väntan som vanligt på FLE så var vi åter hemma halv 12.

Kommer åter till jobbet kl. 12 så jag hann jobba 2 timmar iaf.

Så långt så har ju inte tiden kunnat vara nått annorlunda då jag skulle jobbat till kl 14.

Hemma i Lövslätten 14.20, o då började allt skita sig. Planen var den att medan hästarna åt så skulle jag mocka med blixtens hastighet för att hinna rida Elivz i paddocken där underlagt såg skapligt ut i går. Men regnet strilade ner så det var inte att tänka på då banan blir super tung o kladdig vid regn. Dessutom var han så skitig så allt som ska vara vitt på honom där täcket inte döljer, ja det var totalt svart. Vareviga strå, huvud och hals o benen . Manen ska vi inte tala om ens :(.

Hade ju tänkt tvätta honom efter ridningen så han skulle vara lätt att klippa i morgon. Men ingen ridning, o vem fan vill badas när iskallt regn faller.

Inte gick mockningen så fort heller, mitt huvud var lite för trasigt efter att varit orolig för pappa. Nu var det nog ingen fara på taket med honom förrutom en långdragen förkylning. Men det finns bara en PAPPA o han är jag rädd om.

Bilden ovan kan iaf inte göra en annat än GLAD, Barnbarnet Mille som kommer ur duschen.

 

Ann

3 november 2010 23:35

Du verkar ha fullt upp!
Härliga bilder ivarjefall och fina hästar, gillar fuxar! ;)
Mvh Ann

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   GRATTIS Julia på 5 års dagen, kramizar Farmor o Farfar

    Diva 1 månad juli-08 Till er som undrar så gick det bra med kolikhästen. Kan väl säga som punkt 1 att jag är så in i h.....e glad att jag hade ledig dag o var hemma. Vad som annars kunnat hända med min blivande stjärna vet ingen. Hon hade ...

Tog mig med nöd o näppe hem efter kvällsjobbet i går kväll. Var lite orolig att jag inte skulle ta mig in på skogvägen hem ca 1,6 km för skulle jag bli fast o få lov att gå hem då har jag nog valt att sova i bilen . Varför det då ? Jo för ca 1½ vecka...

   Då har ett år redan gått sedan Haadyah alias Morsan hastigt fick lämna oss för vidare färd mot hästarna himmel. Tänker ofta på dig, när de andra kusarna gör nått tokigt så tänker jag alltid att si o så skulle Morsan gjort. Du var ju klippan i ...

Jo, kunde just tänka mig det. Provsvaren var inte helt till belåtenhet så nu har tant doktorn satt in medicin så förhoppningsvis ska jag känna mig bättre om ett tag.   Jobbat helgen som var o den var bra trots att vi har  mycket att göra. Är väl ...